Vi var kompisar sedan fjärde klass när du började, vi hade våra upp och ner, fram till sexan. När vi började i sexan var vi oskiljaktiga, och det var vi fram till åttan. Och dem tre åren var dem värsta i mitt liv har jag insett när vi blev ovänner, jag inser att alla som sa att du inte var bra för mig hade rätt, men jag var blind för att se det.

Du har gjort jätte mycket som påverkat mitt liv vilket jag ser som att du har fördärvat.

Du gjorde detta:

*Jag vet inte vilka kläder som beskriver mig till 100%.

*Jag är paranoid.

*Jag är rädd för att säga vad jag tycker och tänker.

*kan inte lita på folk.

Men det är bara några saker som du har gjort.

Jag har föbättrat det mesta. För att när vi var kompisar fick jag inte säga vad jag ville, göra vad jag ville, klä mig som jag vill, lyssna på vilken musik jag vill och villa jag göra något annat än vara med dig blev du sur och snackade inte med mig på hela dagen och om du gjorde det så var du bara elak. Jag inser att jag är mycket gladare och vågar vara mig själv, jag har slutat bry mig om vad andra tycker och tänker om mig.

Jag står för vad jag tycker och tänker.

Ville bara få ur mig detta, men jag har blivit paranoid pga dig och kan bara lita på min mamma och mig själv, innan kunde jag lite på alla mina kompisar men inte längre. om du läser detta vet du vem du är, det hoppas jag och om du inte gör det är du verkligen trög.

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)