Mår inte bra!! Skriver bara av mig lite av känslorna
Hej, jag måste bara skriva av mig!! Ni orkar nog inte läsa allt och det är förståligt...
Hatar mitt liv... eller nej men mitt scociala liv. Jag kan aldrig starta konversationer för att jag vet aldrig vad jag ska säga. Om jag känner mig lite ensam och vill snacka med någon vet jag inte vad jag ska säga mer än "vgd?" och jag tycker att det säger absolut inget. VARFÖR måste jag vara en blyg och tyst tjej som sätter upp en mur/ har ETT skal för varje person i VÄRLDEN som man måste kläcka/bryta ner för att jag ska "släppa loss" och visa mitt riktiga jag, och när ska jag lära mig att jag ska tänka på vad jag ska säga eller skriva så att det inte blir idiotiskt!!??
Alla jag träffar drar sig undan mig för att dem tycker jag är tråkig och dem vill ha någon som är lite mer rolig och "fri" som inte gömmer sig bakom en mur/i ett skal. Jag vill att folk ska ge mig en chans att visa mitt riktiga jag, vilket innebär att jag behöver känna mig bekväm med den/dem jag pratar med, så att jag vet (inte till 100% men till typ 20%) att jag kan prata om mig själv så att jag kan visa mitt riktiga roliga och lite tröga (när det kommer till skämt och förkortningar) jag. Jag har umgåts med fel personer i största delen av mitt liv och dem har gjort att jag inte har kunnat (fått) vara mig själv när det kommer till att klä sig, lyssna på en viss musik, göra vissa saker, bara för att dem inte ska bli arga och sånt, men jag umgås inte med dem längre och jag mår mycket bättre av det och jag kan visa vem jag är via kläder och musik. Om folk ska ogilla mig så ska det vara för den jag verkligen är och inte "skalet" som alla ser innan dem lär känna mig ordentligt. Just nu finns det väldigt få personer som ogillar mig för den jag är (ovänner då). Kan inte snacka med killar för det tar längre tid för mig att "öppna" upp mig/kliva ur skalet som jag är i. Det finns en kille jag kännt i hela mitt liv, men vi tappade kontakten några år och efter det så har jag inte kunnat vara den jag är när han är där och bara 1 gång (senast jag träffade han) så var jag mig själv (1 gång av typ 20, och det är ingen överdrift).
Okej det var nog allt... haha
Mår lite bättre nu efter att ha fått skriva detta, kunde inte hålla det inne längre!!!!
PussPuss♥
Hatar mitt liv... eller nej men mitt scociala liv. Jag kan aldrig starta konversationer för att jag vet aldrig vad jag ska säga. Om jag känner mig lite ensam och vill snacka med någon vet jag inte vad jag ska säga mer än "vgd?" och jag tycker att det säger absolut inget. VARFÖR måste jag vara en blyg och tyst tjej som sätter upp en mur/ har ETT skal för varje person i VÄRLDEN som man måste kläcka/bryta ner för att jag ska "släppa loss" och visa mitt riktiga jag, och när ska jag lära mig att jag ska tänka på vad jag ska säga eller skriva så att det inte blir idiotiskt!!??
Alla jag träffar drar sig undan mig för att dem tycker jag är tråkig och dem vill ha någon som är lite mer rolig och "fri" som inte gömmer sig bakom en mur/i ett skal. Jag vill att folk ska ge mig en chans att visa mitt riktiga jag, vilket innebär att jag behöver känna mig bekväm med den/dem jag pratar med, så att jag vet (inte till 100% men till typ 20%) att jag kan prata om mig själv så att jag kan visa mitt riktiga roliga och lite tröga (när det kommer till skämt och förkortningar) jag. Jag har umgåts med fel personer i största delen av mitt liv och dem har gjort att jag inte har kunnat (fått) vara mig själv när det kommer till att klä sig, lyssna på en viss musik, göra vissa saker, bara för att dem inte ska bli arga och sånt, men jag umgås inte med dem längre och jag mår mycket bättre av det och jag kan visa vem jag är via kläder och musik. Om folk ska ogilla mig så ska det vara för den jag verkligen är och inte "skalet" som alla ser innan dem lär känna mig ordentligt. Just nu finns det väldigt få personer som ogillar mig för den jag är (ovänner då). Kan inte snacka med killar för det tar längre tid för mig att "öppna" upp mig/kliva ur skalet som jag är i. Det finns en kille jag kännt i hela mitt liv, men vi tappade kontakten några år och efter det så har jag inte kunnat vara den jag är när han är där och bara 1 gång (senast jag träffade han) så var jag mig själv (1 gång av typ 20, och det är ingen överdrift).
Okej det var nog allt... haha
Mår lite bättre nu efter att ha fått skriva detta, kunde inte hålla det inne längre!!!!
PussPuss♥
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
HAnannanana
finns <3
Esther
Heja Joanna! Jag tycker vi borde sitta mer med de andra i klassen fastän vi inte gillar det, då kanske du "öppnar" upp dig (: och blir social.. Jag kan många tricks :D <3
